Jazz är allt – som förefaller mig vara jazz!
Personligen gillar jag jazzen från ca 1880 upp till ca 1950. Bebop ligger på gränsen. Men sedan finns kammarjazz, helt aukustisk jazz, gypsyjazz, plus alla nyare jazzmusiker som spelar/sjunger den äldre jazzen.
Det gör för mig att s.k. modern jazz (från 1950 !) svårbegriplig. Jag frågade min Beatlesinfluerade bror vad han tycker om jazz, svaret blev: Jazz är ju bara en massa toner som flyger hit och dit och alla musiker ska spela var för sig. Riktigt så illa är det inte för mig.
Jag skulle verkligen vilja att fler vågade lyssna utanför ramarna. Personligen har jag lyssnat på min typ av jazz sedan barnsben (runt 60 år), för att nyligen börja få upp ögonen för s.k. arabisk jazz och jazz inspelad utanför gängse västländer.
Här är ett sådant exempel.
MIRAMAR – Svängigt och varmt som en festnatt i Beirut, Jazzklubb i Kairo eller festival i Damaskus
Miramar är ett band på 11 musiker från Sverige, Egypten, Danmark, Palestina och Syrien som började formas under 2022 av bouzouki-spelaren Ziad Trabulsi och har sin bas i Helsingborg/Sverige.
Miramar blandar genrer som orientalisk klassisk musik, folkmusik, pop och jazz, och skapar då ett helt eget sound. Musiken låter ibland som en varm, mysig jazzklubb i Kairo, ibland som en sen festnatt i Beirut och ibland som en stor festival strax utanför Damaskus.
Sångarna Farrah och Esmaeel Trabulsi är hjärtat av bandet och varvar mjukt känslosamt uttryck med mera röjiga och rytmiska element.
– Miramar är ett nyskapande och unikt projekt på många sätt. Dels är sammansättningen musiker ett möte mellan såväl generationer som musikaliska traditioner och människor från olika delar av världen. Detta gör också att soundet inte liknar vare sig svenska eller syriska band, utan är helt unikt, säger Amir Trabulsi, bandmedlem i Miramar ( fiol/elfiol).
☆☆☆☆☆
Med vänliga jazzhälsningar
Björn Möller